Spännen, klaffar och remmar by SteffyPop (HBC 2/3 & 4/3)

Bestämt och framåt på sin väg hon går.
Kyskhetens sista torn kallar från vänster sida.
Men hon fortsätter framåt bestämt ändå.
Full av oro och självförtroende bort in i det vilda.

Lapptäcken av inplastat korn och säd.
Båda sidor om henne fasansfulla därför att de är nya.
Där djupet skall vara av giftigt stål står träd.
Vävts har nya mönster som ingen kan tyda.

Drömlika tillstånd av forntidens hopp och gåvosparvar.
Fick henne att fly till Bort, bort från att inte kunna andas.

Nu när hon borrar i metertjocka betongväggar, inser hon att hon bara är av spännen, klaffar och remmar.

Ambitionens män, framtidens hopp, homosexuella narcissister och strebrar.

Uttrycker till fullo och inuti en vilja till ett berg av sängar och kissemissar.

Berusad som den unga flickan är av sprutor, jointar, flaskor, halsar, kukar och bullar.

Full av kampen att knäppa upp anletet av spännen, klaffar och remmar.

Förglöms gör tanken som alldeles nyss tänktes, arkiveras gör den trots allt ändå.
I nästa ögonblick då man oförklarligt känner, närheten av att någonting inte till rätta stå.

Tallrikar bärs och jordarna snurrar, makaronerna kokas i kastruller, pannor och boxar.

Flyktsuget är minnet av hennes egen gegga - hålls ihop och upp av spännen, klaffar och remmar.

Sippar som blind på okänt, armar fäktar näsor jäktar tårar spärrar munnar gapar.

Total är friden egentligen av värdelösheten i fingrar, tankar, sparkassor, tår och slidväggar.

Forsar gör strålar av civilisationens tryggheter, valkar, G-klavar, stjärnor och ölbackar.

I nästa som ett djur som hoppar, skäller, morrar, göder, föder och äter.

På alla fyra utrop hot - var hotfullare - man, barn och bråk – flervåningshus, aktier och städer!

Minnet tillåts fritt och kroppen slutligen läcker.

Spännena brast, klaffarna orkade inte och remmarna släpper.

Målet med flykten, berusningen och det insiktsfulla spektaklet.

Var att få den spända, remmade och klaffade geggan att läcka naket.

Att döden tvingades ingripa är ju förståeligt.

Men en fri själ måste flyga för att aldrig må dåligt.