Det dära´ by SteffyPop

Mitt verktyg till världen

Min vän mitt sällskap

Nyfikenheten du väcker, saknad och skalv

Rädslan att missa men möjligheten att delta

Du ger mig ångest, men dämpar det dära´

Det kliar alltid över hela kroppen att svara

När du visar mig hur de kränkte min person

Och du gör det svårt att stå emot oemotsagd

Jag blir kåt, jag smider träffar och skickar kärlek

Jag pratar till dig och du ger mig alltid en varm försäkran

Att om det du visar i spegeln är Snövit och inte mig

Så kan jag blockera, förargas och gå vidare.

Du gör livet hanterbart

Även om det är ohanterligt svårt

Att finnas i din värld, med dig vid sin sida

Där jag bara finns parallellt

För du kan minsann visa upp mig så som jag vill bli sedd!

Och när missförstånden uppstår så delger du mig ångesten.

För vad fan tänkte jag egentligen?

Men samtidigt också vem fan bryr sig.

Blockera. Förargas. Gå vidare.

Det är skönt att veta att man inte är ensam

Men sen när det visar sig vara påhittat

Utav helt artificiell, egentligen ointelligent, intelligens

Så är jag åter helt ängslig

Det finns bara du, min vän. Mitt sällskap.

Jag nås och jag når med dig.

Om så nöden kräver en taxi,
Eller kvällen ett sällskap.

Det ges, och fixas.

Tills missförstånden.

Tar vid, eller slut

Eller tills batteriet dör.

Och jag får absolut panik

Och måste ladda snabbt akut

Har massa saker att fixa på dig

Herregud var la jag laddaren jag hatar denna dag!!

That is who I am by SteffyPop

I want you to think of the times you looked at me and felt zero attraction,
the way I looked before,

bent down, silly smile, uncertain posture and hands unnaturally fumbling

allover the tarmac of my neglected belly.

I want you to remember me like that.

For now that I radiate

I can’t suddenly be forgotten by you and be made a hero

when the pity you felt towards me is still my history.

I want you to remember me as that moment in time when I was almost a creep

I want you to remember how I looked in your eyes.
Because that is who I am.

It doesn't get better it only gets worse (or) An argument against suicide by SteffyPop

There stands a celebrity on a stage and says it gets better

In all his gay glory he holds the Oscar saying it gets easier

What he fails to tell, however, is that it doesn’t get better

It only gets worse

The point against suicide isn’t as much about ending it

It’s that you don’t end it – if you don’t know you end it

The only way to know for sure is to take it with you

End what is ending you

It doesn’t get better certainly, it only gets worse

What used to be the sweet innocent observation

Of a little child’s passionate optimism

Is a bitter cry of a degrading body

Destroying everyone’s mood

Yeah you can do what you want

But you can’t do anything because it’s worse

To hear the squints of a crowd of peers

Than was the shouting finger of your parent

It’s even worse being a fag, a nigger, a gypsy

Because life in this place keeps serving

The real tea to the real tiers and reality

To the rest of the rust

That surely doesn't get better.

All these emancipations are in vain

When still the scars of inheritance

Forces you back to the woods and toilets

Back into lack of self, and search for others

It gets a whole lotta things, but better it doesn’t get

Isn’t it also funny how they always pick those on top

? The gutter-crawlers who came from dirt to hold that

Oscar. Forgetting and forgetful of the uncomfortable

Fact that most of us really are mediocre and even

Bad.

You have to make it and you should cause it gets better

so don’t complain just do it believe in yourself work

hard be patient and don’t give up see how he made it he’s

holding an Oscar and look at Oprah and orphans adopted by them.

They all say they worked hard.

All also add they were lucky

And if it’s luck it’s about

Then some will get bad luck

So it doesn’t get better or easier

Because you need luck for it

And as you might have already asked

Why the fuck should you get it?

You might say society doesn’t boil down to luck

After all we treat those unlucky enough to get cancer

But for the rest, and as a part of how much worse it gets

It’s about where you live who you fuck what you do

So if it only gets worse, don't think you end anything

Without ending it by ending your own life

No stay here and suffer and try to make

Everyone else realize how shit life is

Life isn't a miracle it's a curse

Earth is hell. Being alive is to suffer.

It doesn't get better. It only gets worse.

Most have bad luck. Luck. Luck. Fuck

Repeat this last bit as many times as you need.

Att söka jobb vid 30 års ålder - en reflektion av SteffyPop

Mitt I denna högt trafikerade livets vägkorsning

står de likt profeter

och säger att det finns där jobb

som ska förmå att

göra mig förmögen

åtminstone mätt.

Men de ger ångest med sina möjligheter

som aldrig uppfylls men

likväl står starkt som ända hopp

och jag pallar snart inte mer

för jag kan ju så mycket mer

men jag vet inte

Vad de vill?

Att jag ska sitta och öva

på tålamod och vemod

ej underjord eller övermod

detta eviga illasittande arbetsliv

som dessutom kliar likt löss

som lämnar ärr

Men jag vet snart inte längre

huruvida jag är smart

eller bara inbillat mig

att jag någonsin varit det

för betygen till trots

så kan jag inte slåss.