Monday

Pandemin , by Steffy Pop

 


Luft som stannat mellan böckerna och hyllornas kanter är lika rädd för att pysa ut, som jag är. Mellan sängen och soffan och balkongen och toaletten och trappen studsar spindelväven mellan möblerna från loppis. Doften minns utdöda pandemier. Inuti min bur är jag i mina underkläder. Skjortans översta knapp är knäppt och ren. Underkläderna är några dagar smutsiga. När projektledaren frågar om molnet, sticker doften av otvättat urin i ögonen. I flödet förlorar tonåringarna sin viktiga tid. De måste hantera spritflaskor i minusgrader, och sen kommer en vakt för att ringa deras föräldrar. Föräldrarna är oroliga för sin sjuke far. De försöker bli gravida, för att slippa söka separata lägenheter i dessa oroliga tider. Banken är orolig för minuset. De ringer varje dag innan lunch. Tiktok säger klockan. Folk har tagit massor av selfies för att se ut som innan. Det ringer någon från SCB. Man finns, men för att se bra ut tar man ett filter. För säkerhets skull delar man bara det med sina närmaste. Singlar hoppas att någon råkar se. Eller att några har middag, med andra lediga, så att man kan hjälpas åt med disken efter en natts oskyddat sex. En blekte håret. En skulle egentligen ha flyttat till LA detta år. En fick det i Italien redan.
Att resa sig ur liggande till sittande är som att resa till Gotland över sommaren. Det är ganska nära, det är ganska spännande, det ger nya perspektiv, och man hinner känna sig som en gammal Ingmar Bergman-kropp som nu ska ta tag i saker. Sol, vind och vatten. Det kan också vara som en bakfylla att resa sig. Blåst, kyla och slask. Det kan också vara som så att man hastigt reser sig mitt i en mardröm, blöt. Moln, regn och rusk. Vad kan man göra? Brygga kaffe, för att senare måla en kruka. Runka. Ansa könshåret. Sminka sig helt crazy. Filma sig. Golvet tar mer styrk nu när man är hemma hela tiden. Fötterna har liggsår. Rummet är som en mun som aldrig borstar tänderna. Eller om den gör det, så borstas de slarvigt och sen dricks det läsk. Samma filt täcker ibland för de övre luftvägarna när man lämnade fönstret öppet för länge. Ibland stryker filten längs med innerlåren när man fingrar på sitt blöta könsorgan. Ibland släpper filten dig inte. Ibland börjar det regna och blåsa inne i rummet. Filten blir ditt paraply. Datorns fläckar av frukost och nattvardsvin hånler åt din handspritsflaska. Du måste till Systemet.
En vän för en öl slutade i koma. Alla som dog hade varit på fest. Alla är så ringrostiga att de råkar dricka för mycket, glömmer att de egentligen inte röker, och råkar vara otrogna på en toalett. Folk spyr och sen säger de ”jag är nästan 40”. Akuten orkar inte behandla alkoholförgiftning. Det blir ingen mer fest efter åtta. Storsyskonen tar hand om småbarnen. Pappa har bokat hotell och på väg in i hissen har han stånd. Många fyllde 30 med utegångsförbud. Får man till en kaffe stirrar de räddat på en. Att en annan människas närvaro kan få dig att känna tårna i de trånga skorna. Ett par tar GHB hemma och spelar techno. En mamma har båda barnen i andra länder över jul. Snart hålls den dagliga presskonferensen. Ett par i villa har au pair.
Arbetslösheten skenar. Arbetsmarknadsåtgärder beivras. Skattetrycket sjunker. Folkhälsomyndigheten utannonserar. Sysselsättningsersättningen uteblir. Sjukskrivningarna utreds. Kungen klagar. Ministern avgår. WHO kräver ansvar. Aftonbladet kräver ännu mer ansvar.
Lena Melin tycker om den svenska strategin. Lena Melin tar avstånd från den svenska strategin. Lena Melin frågar sig vad Stefan Löfvén ska göra nu. Lena Melin håller med Stefan. Lena Melin sa faktiskt redan innan att detta inte skulle funka. Lena Melin hostar för att hon är rökare och inget annat. Lena Melin tycker regeringen borde ta ansvar för IS-kvinnorna.
Desperata hemmafruar inspirerar oss till att dricka rödvin med spruckna botoxerade läppar. Vi ska bära guldsmycken inomhus och köpa sexiga underkläder. Rabiata, stinna, Lisa Rinna. Vi har redan sett alla serier. Vilken film ska du se? Willys matkasse online har alltid ett grönsakspaket som inte ser fräscht ut. Vi måste äta ingefära. Man ska ta promenader utomhus med avstånd. Man måste passa på med solglimtarna under vintern. Man måste ta vitamin D utöver det.
Aina letar efter kokain. De hittar det inuti en polsk lastbilsförare. Han grips, och någonstans i Vasastan sitter ett gäng och tycker att deras liv är orättvist. En handlar med skulpturer, och hotellet öppnade aldrig, så där är pengarna på bordet. Men inget kokain. Han öppnar Grindr. Han är numera bög.
I Göteborg sitter en student fast. Pappa swishar pengar. Mamma säger ”fråga pappa”. På LinkedIn finns tre jobb. Ett av jobben är deltid. De andra två projekt. Hon får pengar från projektet och köper en jacka. Soc har för långa köer. En annan köper julgran för att när julen kommer ska varenda ungjävel vara glad. Praktikplatsen kan komma att ställas in. A-kassan kräver kompletteringar. Festivalerna släpper biljetter för sommaren.
Sommaren blev bra. Man kunde ta sig långt. Men visst har världen krympt i sömmarna? Varför är min gata så trång? Jag kan inte hålla avståndet till andra med headset, en kaffekopp, en väska, min chihuahua, en barnvagn, en skateboard, rullskridskor, kombucha, min pojkvän och hans svärfar. Det går liksom inte. Rean uteblir. Juldekorationerna ser ut som hudcancer på den döda stadens kyliga fasader.
En uteliggare vill ha pengar. En man frågar mig på rumänska ”Unde este adapostul pentru sufletul meu?” Han sover vid Sjöfartshotellet.
Jag ger upp. Jag såg honom aldrig. Jag är fast i rummet. De lämnar hemmet för mig, så jag stannar inne för dem. Den globala uppvärmningen? Minns någon den?
Jag andas. Kan jag andas? Nej det är i mitt huvud bara. Jag googlar. Cellandning. De vill sätta chip i oss. Jag kan andas. Fotosyntes. Jag kan inte andas. Detta är kemisk krigsföring. Jag måste andas. Kompostera. Återvinn. Andas. Andas ut. Honung.

Thursday

Själv Fallet, by SteffyPop

 


Förlåt om jag pratade för mycket sist vi sågs
Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa allt jag visste

Förlåt om jag avvisade dig med mitt kroppsspråk
Jag försökte hitta den pose där du inte kunde motstå mig

Förlåt om jag gav dig hopp som jag senare släckte
Jag ville vara tillgänglig men cool trots att jag är desperat

Förlåt om jag förödmjukade dig genom att prata om oss
Jag vet såklart att du kan så mycket bättre än att vara med mig

Förlåt om min åtrå gav dig längtan efter någon annan
Jag visade dig hur osaltat jag smakar och du gillar stark smak

Förlåt om jag tog din tid för jag lovade storartade saker på SMS
Jag hoppades att jag kanske kunde bete mig såsom jag kunde skriva

Förlåt om jag gjort det konstigt när vi syns nästa gång
Jag fattade dina hintar om 'vänskap' men jag sa inget för att skrämmas

Förlåt om jag skrämde dig

Jag ville stryka din kind, men jag råkade slicka din arm.

Lana del Rey is a poet, by SteffyPop

 


Lana del Rey wrote a poem

With painted nails

Twirling her donated Indian hair


She sees the Manhattan skyline

Which her father owns

In LA holding the bedazzled mic


She scrolls through her producers

And stylists and shoes

And she sees something to write


Lana del Rey is a poet, indeed

So few women get recognition

But she has the lyrics

And we have internet


Lana del Rey is Maya Angelou

and Sylvia Plath

Just she’ll live to tell

And her life was harder


As she writes the manuscript

Sitting next to the security camera

Gazing over the sky-scrapers

Wondering where it hurts


She gets a text from Spike Lee

Asking her for the Met gala

She takes a sip of Evian

And writes our truth


Lana del Rey is a poet

She has a book

The book has an article

What have you got?

Saturday

Unfinished outtakes from "Sex" from "I hate everything", by Steffy Pop

In a parallel universe in a separate entity
Is where sex is.


The physical buttons

which are pressed

Reverberate on another planet

In another father


So your experience

Isn’t ever yours


This detachment

Is demonic

It’s wonderful

I have an erection


But the tip of my penis is sensitive

And the lips of her vagina are pierced.


Friday

Unfinished draft from "I hate everything", by SteffyPop


I hate people being themselves

Getting happy when they see pink

And cuddly with their partners like

They’re little babies with their moms


I hate people showing human sides

When they caress the co-perpetrator

Of the horrific paedophilic rape crimes

Yet still they have to consume food and get hugs


I hate people admitting to liking things

Smiling, timidly, while speaking of the

Style in which this asset enables them

To connect to the true self – a primate


I hate the way people look when they’re attracted

Like a little baby boy trying to hug a pinata

Looking at it expecting it to love him back

Finding out, later in life, this expectation is hope


I hate people just being seated in a nice backdrop

Thinking its a special night, just cause there’s candles

And other people that chew to the rhythm of the piano

They take this opportunity to copulate and propose


I hate people that wear helmets when they bike

As if their life is worth saving at all

The arrogance in which they value their own life

So highly, that they’d roll around town looking like fools


I hate people that stop smoking cause their grandmother died

Smoking was probably the only true pleasure she had anyways

Now you waste your life on yoga mats, wearing pearls and white

And the waves hit the Pacific shore as your Uber waits to tattoo you



I hate the people that go to work cause they like their colleagues

They’re huggers, and wear silver bracelets, and always brush their 

teeth


I hate people that take their time and read about the cookies on web

pages

They’re stingy cheapskates that’d never give a homeless a dime


I hate people that say a coke cause they drank yesterday

Those people believe in calling it a day and change the sheets once a 

week


I hate people

Because they don’t even get it

Sunday

Pop culture by SteffyPop




Pop culture

A scandalous party with dementia






The queens


Of past no one knows if they’re alive






Today


I saw a goat

Saturday

Passing time feeling fine by SteffyPop




I am a complex individual
but a very simple man

Give me a can I’ll stan
a football game ok

I find love hard, and what’s life?
bugs me at night

But I’m fine when I get
distrac – ted

Cause can’t sleep or dream
or wish or dare

A coward within
who has time to spare

So give me that time
that joyful foam

That fills the gaps
where existentials go.

Friday

Synd om mig 3 by SteffyPop





















Och här sitter jag och tycker synd om mig själv














urgröpt i en vrå














som en soltorkad tomat































































Som om landskapet därute var i ständig rörelse














och upphörde så fort jag öppnade fönstret














fräckt och sniket


























































Jag hör min puls genom gälarna bakom öronen












det smakar kalkbeläggning i munnen













och jag är rastlös och misstänksam

















































Där ute är det nått som sker mellan folk












nåt gemensamt som drar alla










åt en melodi




































































Som upphör så fort jag öppnar fönstret.