Mitt I denna högt trafikerade livets
vägkorsning
står de likt profeter
och säger att det finns där jobb
som ska förmå att
göra mig förmögen
åtminstone mätt.
Men de ger ångest med sina möjligheter
som aldrig uppfylls men
likväl står starkt som ända hopp
och jag pallar snart inte mer
för jag kan ju så mycket mer
men jag vet inte
Vad de vill?
Att jag ska sitta och öva
på tålamod och vemod
ej underjord eller övermod
detta eviga illasittande arbetsliv
som dessutom kliar likt löss
som lämnar ärr
Men jag vet snart inte längre
huruvida jag är smart
eller bara inbillat mig
att jag någonsin varit det
för betygen till trots
så kan jag inte slåss.
