Two wills by SteffyPop

Are you up for meeting, eating, dancing, kissing and fucking?

I can´t I´m working, thinking, hurting, stressing and searching.

Oh. Well I´d love to go relaxing, fishing, sunbathing and petting.

No. I don´t think so I´ll be hurrying, carrying, smoking and drinking.

OK. But within this month you must be enjoying, sitting, sleeping and resting?

I wish! But all the time I just go screaming, selling, paying and calling.

Do you even wish to indulge in touching, pleasuring, laughing and being?

Sometimes. I just have to finish copying, climbing, succeeding and making.

But how can you be happy without talking, sympathising, playing and travelling?

I am happy! I sometimes go creating, viewing, conversating and masturbating.

But come on what would happen if you´d be relaxing, losing, dreaming and laying?

Well for starters i wouldn´t be providing, feeding, contributing and possessing.

OK. I´ll leave you be and start imagining, painting, breathing and waiting.

Yeah do so, I might join in after reaching, fulfilling, saving and winning.

Livet är kort by Tage Danielsson

BB
GB TV
IQ AB Ba BC C TV
FF LP EP UKV LSD
SSU RFSU TV
vpl OP
SKF LO ABF TV
SKF PR TCO DN TV
SKF VD SAF SvD TV
ATP KDS TV
GB TV
TV
TV
STOP

VI by SteffyPop

Vi tog avstånd från kriget och hyllade likställdhetens framgång.

Vi slog vakt om det unika medan vi drack öl på öppna barer.

Vi var mänskliga vapensköldar i rödgröna demontrationståg

Vi dog, ironiskt nog, när självmordsbombaren sprängde sig själv i flygplanet på väg till modeveckan i London.

Vi trevade fram bland diverse community-sidor medan vi klädde oss som i Vogue ur eneuroslådor i secondhandbutiker.

Vi skrattade på fel platser och grät när vi ville visa omtänksamhet.

Vi bejakade jaget, målade det, satte på det klackskor och visade upp det belyst med spotlights, retuscherat i Photoshop forstorat på en skärm bakom ett naket par som idkade samlag i ett performance på ett nyöppnat galleri.

Vi spelade det senaste samtidigt som vi knarkade medan vi dansade och hånglade i hopp om att få knulla och kanske senare älska fast utan att begränsa oss alldeles för mycket.

Vi bejakade våra jag under tiden som vi var medvetna om andras jag och bejakade deras rätt till det unika samtidigt som vi bakom ryggen talade illa om dem för att förhöja oss själva.

Vi klev över uteliggare när vi såg dem ligga utslagna i varma sovsäckar längs med Paris lyxiga shoppinggator när vi var på modeveckan och skulle se alla shower samtidigt som vi höll utkik efter diverse fotografer och bloggare.

Vi startade egna bloggar och skrev om oss själva, vi laddade upp förskönade bilder och döpte om oss till namn som gav oss ett karakteristiskt sken i hopp om att i Andy Warhols anda få våra minuter i strålkastarljuset fast beslutna att våra strävanden skulle leda till världsförbättringar som konkret resultat.

Vi hittade inspirationen i verkligheten i en dokusåpa med färgstarka personligheter som levde i lyx och gav oss suktande begär att göra detsamma.

Vi var alla stylister och fotografer och konstnärer och knarkare och modebloggare och vi hatade bloggar och mode och fotografer och konst och vi deltog i diverse aktiviteter som syftade till att skapa något långvarit som skulle uppskattas av de många i den avsmalnade toppen på synålen som John Galliano höll i sina händer när han sydde på paljetten på den där Dior-klänningen.

Vi införskaffade elektroniska assistenter för att underlätta våra liv där vi genom tryck på touchscreens tog bilder och laddade upp dem på facebook och taggade oss själva och våra vänner för att vara egna och delaktiga.

Vi dog, ironiskt nog, när självmordsbombaren sprängde sig själv i flygplanet på väg till modeveckan i London.

Vi förlorade förmågan att kunna reflektera, dra paralleller och analysera, vi var ju fullt sysselsatta med att stifta bekantskaper, knyta kontakter, göra anspråk på claim-to-fame och förhöja oss själva till den projicerade bild som ger värde i livet.

Vi hade åsikter och höll med varandra och andra som var galna och störda stötte vi bort och oskadliggjorde deras argument genom att attackera deras kläder och mentala nivå där vi satt på tronen av luft och föreställning.

Vi kallade oss inte för någonting och definierade oss som egna personer istället för givna läggningar och försvarade det queera som en naturlig del av människans mångfald och rikedom trots att våra egna preferenser smalnade av utsikten så att vi bara kunde gå en väg in i en tillhörighet.

Vi spred den glittrande bögighetens narcissism men blev ledsna och nedstämda då vi insåg att det inte fanns tillräckligt med speglar i världen för att kunna tillfredsställa våra behov av att titta på oss själva.

Vi strävade efter det högsta menandes att detta var verklig ambition och att det nya enbart kan skapas ur det icke existerande likt evolutionen samtidigt som vi klamrade fast oss till föräldrarnas blickfång och råd för livet då vi visste att det var en ficklampa på den mörka vägen för vilken vi saknade ens en karta.

Vi var aspeppade och checkade in med vårt handbaggage fyllt med glitter och tyll och nordisk design på Ryan Air-flyget på väg till modeveckan i London.

Vi dog, ironiskt nog, när självmordsbombaren sprängde sig själv i flygplanet och våra föräldrar fick se detta på TV och på facebook skrev alla våra vänner ”R.I.P” och ”Vila i frid” och andra likade statusarna för att sedan tagga sig själva och sina vänner på bilder som de tagit med sina Blackberrys och iPhones.

Vart vi for i slutänden vet vi inte, i alla fall inte i nuläget, det enda vi med säkerhet kan veta är att vi dog i det tragiska sprängdådet.

America by Allen Ginsberg

Världspolitik och människor by Steffy Pop

Tro inte att du är cool nog att tro.

Fasa över den som tvekar.

Satsa din järnväg bygg och rakt på den du åker.

Gud bevare den som ger sig.

Tack vet jag alla som tittar rakt fram och menar.

Stopp och nej du som vägrar.

Precis vad jag sa fast det inte ens var det.

Just du kommer att nekas och hatas.

Jag såg just precis honom gå.

Offret för fasan som övertar det vidsynta.

Hata dig för att det är enklare.

Sluta, du är också världspolitik, så låtsas inte!


Ett skutt hopp fram.

Karriärens bana lite grann.

Tjo hej kolla på mig och varumärket mitt som seglar i hamn.

MEGAMEGAMEGAMEGAMEGAMEGAMEGAMEGA

The 2/3 at HBC, after the danceperformance by Emelie, Elvira and me this amazin guy will play the piano!

Amazing danceperformace: 20.00

Amazing pianist: 21.00

Spännen, klaffar och remmar by SteffyPop (HBC 2/3 & 4/3)

Bestämt och framåt på sin väg hon går.
Kyskhetens sista torn kallar från vänster sida.
Men hon fortsätter framåt bestämt ändå.
Full av oro och självförtroende bort in i det vilda.

Lapptäcken av inplastat korn och säd.
Båda sidor om henne fasansfulla därför att de är nya.
Där djupet skall vara av giftigt stål står träd.
Vävts har nya mönster som ingen kan tyda.

Drömlika tillstånd av forntidens hopp och gåvosparvar.
Fick henne att fly till Bort, bort från att inte kunna andas.

Nu när hon borrar i metertjocka betongväggar, inser hon att hon bara är av spännen, klaffar och remmar.

Ambitionens män, framtidens hopp, homosexuella narcissister och strebrar.

Uttrycker till fullo och inuti en vilja till ett berg av sängar och kissemissar.

Berusad som den unga flickan är av sprutor, jointar, flaskor, halsar, kukar och bullar.

Full av kampen att knäppa upp anletet av spännen, klaffar och remmar.

Förglöms gör tanken som alldeles nyss tänktes, arkiveras gör den trots allt ändå.
I nästa ögonblick då man oförklarligt känner, närheten av att någonting inte till rätta stå.

Tallrikar bärs och jordarna snurrar, makaronerna kokas i kastruller, pannor och boxar.

Flyktsuget är minnet av hennes egen gegga - hålls ihop och upp av spännen, klaffar och remmar.

Sippar som blind på okänt, armar fäktar näsor jäktar tårar spärrar munnar gapar.

Total är friden egentligen av värdelösheten i fingrar, tankar, sparkassor, tår och slidväggar.

Forsar gör strålar av civilisationens tryggheter, valkar, G-klavar, stjärnor och ölbackar.

I nästa som ett djur som hoppar, skäller, morrar, göder, föder och äter.

På alla fyra utrop hot - var hotfullare - man, barn och bråk – flervåningshus, aktier och städer!

Minnet tillåts fritt och kroppen slutligen läcker.

Spännena brast, klaffarna orkade inte och remmarna släpper.

Målet med flykten, berusningen och det insiktsfulla spektaklet.

Var att få den spända, remmade och klaffade geggan att läcka naket.

Att döden tvingades ingripa är ju förståeligt.

Men en fri själ måste flyga för att aldrig må dåligt.

A poison tree by William Blake

I was angry with my friend:
I told my wrath, my wrath did end.
I was angry with my foe:
I told it not, my wrath did grow.

And I watered it in fears,
Night and morning with my tears;
And I sunnèd it with smiles,
And with soft deceitful wiles.

And it grew both day and night,
Till it bore an apple bright;
And my foe beheld it shine,
And he knew that it was mine,

And into my garden stole,
When the night had veiled the pole:
In the morning glad I see
My foe outstretched beneath the tree.

Gay and sway by SteffyPop

Enamoured in art as they are with big spectacles as their bar.

They´re all gay but they sway they sway.

Watching real life footage and being all moved.

They´re all in to play and sway.

Don´t you dare to approach them in life.

They´re all in a rush and they have no time to touch.

Pretty much they all long for the same group experiences.

They´re all gay and may if they will they may sway.

Joint at their spine that is fine and they in head stand in line.

Cause they´re gay and they sway and snort coke of a tray and that is all that counts in life.

Being all cool and doing school and noone is a fool and hurting animlas is cruel and comfortable.

But they are all gay and they sway and enjoy the idea of body in images.
’

Berusa er! av Charles Baudelaire

Man måste alltid vara berusad. I berusningen finns allt, det är det det handlar om. För att inte känna Tidens fruktansvärda börda som krossar era skuldror och som böjer er mot marken, måste ni oavbrutet berusa er.
Men med vad? - Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag. Men berusa er!
Och om berusningen någon gång redan skulle ha avtagit eller försvunnit när ni vaknar upp, på trappan till ett palats, i det gröna gräset vid en dikeskant, till den dystra ensamheten i ert sovrum, fråga då vinden, vågen, stjärnan, fågeln och klockan, allt som flyr, allt som gnyr, allt som snurrar runt, allt som sjunger, allt som talar: "Vad är klockan?" och vinden, vågen, stjärnan, fågeln och klockan ska svara: "Det är dags att berusa sig! För att inte bli Tidens klavbundna slavar, berusa er, berusa er oupphörligen! Med vin, med poesi eller med dygd, allt efter behag."

Dikt till Tovali av SteffyPop

Låt oss njuta.
Flödet som stärker våra kroppar.

Låt oss skratta åt och med.
Den ljuva gåvan som är livet.

Låt oss strunta i allt.
Tills våra ansikten stelnar av likgiltighet.

Låt oss tala med hjärtat.
Dess uttryck förstärks utåt.

Låt oss dansa.
Som om ingenting betyder mer.

Låt oss se vad framtiden gör.
Tills alla lemmar faller av.

Låt oss vara starka.
Stål som beklär oss och gör oss odödliga.

Låt oss skapa. Låt oss förstöra. Låt oss tillåta oss.
Men främst av allt.

Låt oss se bortom, inom och utanför.

Att älska, att tillåtas älskas.

Allt är skapat för oss.
Låt oss frossa.

The End by: SteffyPop

In the end we will all speak like strokes.
By the sides of our beds well drewl out pieces of MDMA.

At the school we´ll be asked to go home.
To the home we no longer have.

Upon the arrival of a celebrity we´ll que and not get in.
The arrival of death will be a guest-list event where we´ll have drink tickets

Towards the future we´ll realize we´ve allready been here.
Inside a cart on a Ferris wheel.

Beside the real Queen we´ll straighten our shoulders and pray.
Pray for more free drinks and a story to tell.

During the day all will be noon.
After that all will be night.

While masturbating we´ll get burns.
We´ll need to go to the emergency room.

When going to sleep we won´t fall asleep.
Everything will be thoughts in electric shocks.

Being asked what we will miss the most.
We will not know what to say.